Empati handlar om att förstå och känna med andra människor. Vad är empati egentligen? Det är förmågan att sätta sig in i någon annans situation och verkligen märka hur personen mår. Utan empati skulle våra relationer bli platta och kalla, både på jobbet och hemma. Det märks tydligt när empatin fattas. Många forskare menar att nästan alla människor föds med grunden för empati, sen formas den under uppväxten och genom våra vardagsmöten med andra.

Tre typer av empati

Forskare brukar dela upp empatin i tre former. Kognitiv empati är att förstå någons tankar och perspektiv, ganska nyktert och logiskt. Emotionell empati handlar om att faktiskt känna det andra känner, som när en väns sorg får dig att bli ledsen i hela kroppen. Medkännande empati går ett steg längre. Då förstår du personen, känner med hen och gör något konkret för att hjälpa till. Ett bra exempel är när någon berättar om svår psykisk ohälsa hos en känd person och du både grips av historien och funderar över vad som kunnat göras anorlunda.

Vad forskningen säger

Cirka 98 procent av oss är förprogrammerade för att kunna känna empati enligt studier vid bland annat Karolinska Institutet. Speciella delar av hjärnan, som mittersta frontalloben och tinning parietalloberna (svårt att uttala, jag vet), aktiveras när vi läser av andras känslor. Det är alltså inte magi utan biologi. Barn övar upp empati genom lek öppna samtal och genom att få sina egna känslor bekräftade av vuxna. Vuxna som visar sina egna känslor öppet blir oftast de bästa förebilderna. Skolan har en viktig roll här, precis som när elever tränar grundläggande skrivande och referat för att kunna återge andras röster på ett rättvist sätt.

Så tränar du empati i vardagen

Empati går att öva upp, ungefär som en muskel. Lyssna aktivt utan att avbryta eller redan förbereda ditt svar. Ställ öppna frågor och våga vara lite nyfiken. Försök beskriva situationen med den andres ord innan du dömer. Att läsa romaner har också visat sig träna hjärnans empatiområden riktig bra. Ett enkelt knep är att resa och möta människor med annan bakgrund, det brukar bli en riktig ögonöppnare (fråga bara någon som stått och räknat om svenska kronor till euro på en marknad i Rom). Små vardagsval, som att fråga hur en kollega mår på riktigt, bygger empatin steg för steg.